Moderna svenska superhjältar: Stålman 80

Superskurk

I början på 70-talet träffades den socialdemokratiska regeringen för att diskutera en ny, skrämmande utveckling. Avhoppade forskare från Sovjet berättade att landet startat storskaliga militära projekt som gick ut på att framställa supermänniskor. I februari 1973 bestämde sig regeringen för att Sverige måste framställa sitt eget hemliga vapen, eller komma hopplöst efter kommuniststaterna. Projektet döptes till Stålman 80.

Som utvecklingschef tillsatte man Andrej Petrovitj, en avhoppad student till Lysenkov. Petrovitj' teori gick ut på att levande varelser anpassar sig gradvis till sin miljö. Om man kunde pumpa in tillräckligt mycket kraft i en mänsklig varelse, skulle den, enligt teorin, till sist anpassa sig till den högre kraftnivån.

Man utsåg ett försöksobjekt och började pumpa in olika sorters energi i honom: mat, värme, elektricitet, ja allt man kunde komma på. Projektet lyckades över förväntan. Försökspersonen inte bara tolererade den högre kraftnivån, han anpassade sig till att bli matad med energi, så att han började suga den ur omgivningen. Till och med människor verkade bli passiva och orkeslösa när de kom i närheten.

Den socialdemokratiska regeringen blev överlycklig. Men det var inte försvar man behövde mest, utan arbetstillfällen. Man planerade att bygga ett gigantiskt stålverk ovanför de hemliga anläggningarna i Norrland, där Stålman 80 ensam skulle driva alla maskiner. Man rensade och rev för att ge plats åt stålverket. Nya bostadsområden byggdes åt alla nya arbetare som skulle komma. Men hur mycket energi och pengar man lade ner i projektet, kom det aldrig ur fläcken. Stålverket blev aldrig mer än en grusplan med husgrunder och byggnadsställningar. Det var som om projektet på något mystiskt sätt sög arbetstillfällen ur Sverige istället för att tillföra.

När den borgerliga regeringen vann valet 1976, tog man över Stålman 80, och gnuggade händerna över alla möjligheter den nya supervarelsen gav. Vad Sveriges industrier behövde var energi, så det första jobbet man satte honom på blev att lösa energikrisen.

För att få en täckmantel, förklarade man att Sverige skulle satsa på kärnkraft, och byggde upp ett antal kärnkraftverk som bara var tomma skal. Men i ett av skalen placerade man en turbin, där Stålman 80 skulle trampa runt. Nu, hoppades man, skulle man både lösa energikrisen och få tillbaka alla pengar Sverige satsat på stålmansprojektet!

Alla tester visade grönt, men när turbinen kopplades in till det allmänna elnätet hände något märkligt. Hur mycket energi det än producerade, var det som om kraftverket sög energi ur elnätet, istället för att tillföra. Innan en kvicktänkt tekniker slängde sig på FRÅN-knappen, hade flera bostadsområden mörklagts.

Nu stod regeringen inför en svår situation. Man kunde inte förklara för väljarna att man just byggt massa kärnkraftverk som inte producerade någon energi, så man stoppade utbyggnaden och försökte täcka energibristen med vattenkraft. Regeringspartierna började svänga i kärnkraftsfrågan, och skjöt problemet på framtiden genom att ordna en folkomröstning.

Man insåg att produktion inte var Stålman 80:s starka sida, så man satte honom på hans ursprungliga jobb: att försvara landet. Man placerade honom på ett litet skär långt ute i Östersjön för att han så fort som möjligt skulle kunna rycka in vid en invasion.

En sen oktoberkväll gick en rysk ubåt på grund utanför Karlskrona, och besättningen berättade en smått otrolig historia: de hade befunnit sig utanför Sveriges territorialgräns, och navigerat förbi ett visst skär när alla deras navigationsinstrument plötsligt slutade fungera. Men en närmare undersökning visade att det inte var något fel på instrumenten. Till regeringens lättnad började Ryssland istället skylla på befälens inkompetens, och man låtsades tro dem.

Efter att knappt ha undvikit en internationell skandal, satte man Stålman 80 på en lättare uppgift: att vakta Riksbanken. Det verkade vara det perfekta jobbet för honom: hans krafter gjorde honom osårbar, och han kunde stoppa bankrånare genom att helt enkelt göra dem orkeslösa. Innan man insåg sitt misstag hade hundratals miljarder sugits ut ur systemet och Sveriges ekonomi höll på att gå in i koma.

Regeringarna skiftade, och man insåg att man måste göra sig av med Stålman 80. Inte nog med att han var oanvändbar, hans krafter verkade bli starkare och starkare ju mer energi han sög i sig, och snart kanske han skulle mörklägga halva Sverige.

Men hur? Det gick inte att döda honom; kulor förlorade sin rörelseenergi och gift blev av med sin potens så fort de kom i närheten av Stålman 80. Att flytta honom var mycket svårt, eftersom motorer vägrade fungera i närheten av honom, och det krävdes otroliga mängder energi för att överhuvudtaget rubba honom.

Till slut kom en ung politiker på en briljant idé. Den krävde samarbete över blockgränserna, men hotet från Stålman 80 var så stort att det var värt det. Topparna i alla riksdagspartier utom Miljöpartiet och Vänsterpartiet invigdes i hemligheten. Sverige måste gå med i EU.

Efter intensivt lobbande och lite hjälp från Stålman 80 (som man placerade i Nej-sidans arbetsgrupp), vann Ja-sidan folkomröstningen. Man placerade supervarelsen på valsedlarna till EU-parlamentet (under hans riktiga namn), och eftersom nästan ingen visste vem de röstade på, var det inga problem att få honom vald.

Nu var Stålman 80 EU-parlamentariker och EU:s ansvar. EU satte samman ett 150 meter långt godståg enbart för att transportera honom till hans jobb, och började sakta rulla ner honom genom Europa. Budgeten för EU-traktamenten blev så överbelasted att Sverige fick betala 20 miljoner extra i medlemsavgift, men det gick man gladeligen med på för att bli av med honom.

På vägen genom Europa passerade Stålman 80 industrier och jordbruk, och sög i sig mer och mer kraft. Till slut stannade tåget någonstans i Nederländerna, och man var tvungen att montera in en motor från en kärnkraftsdriven ubåt för att komma vidare. Tåget segade sig sakta fram till Bryssel, och de sista 500 metrarna fick man koppla in rader av hjälplok.

Stålman 80 klev av tåget och gick sakta mot EU-högkvarteret. Han gick in och satte sig på sitt arbetsrum, och alla insåg, att nu skulle ingen kraft i världen någonsin kunna röra honom ur fläcken.

Krafter: Suger i sig all energi från omgivningen. Omöjlig att bryta ner eller rubba.

Svagheter: Okända